Ni som följt Onda Cirkelns medlemmar över Twitter sedan tidigare, vet att CW-serien Arrow är ett återkommande problem för flera utav oss.
I början var Arrow en underhållande, ganska gritty tv-serie om Oliver Queen, playboy millionär som strandats på en öde ö, som sedan kommer tillbaka till sin hemstad Starling City och tar upp bågen och kåpan för att rensa upp i staden som en annan budget-Batman. Till sin hjälp har han John Diggle, föredetta amerikansk militärspecialist, som för allmänheten poserar som Queens livvakt. Sedan får teamet tillskott av hackaren Felicity Smoak, en smart, ambitiös tjej som bidrar till mycket av seriens humor.
Upplägget är bra, och detsamma gäller länge flera av bi-karaktärerna. Arrow, baserad på DC Comics Green Arrow (hjälte löst baserad på Robin Hood, och som även är med i Justice League) är DC universats försök att fortsätta vara värdiga konkurrenter till Marvel. Där Marvel/Disney släpper en superhjältefilm per år och tjänar storkovan, så har DC inte lyckats följa spåret med sina broody filmer, med undantag för Nolans Batman-trilogi (där den sista filmen var usel). Arrow, The Flash och från senare i år även Supergirl, är försök att låta DC karaktärer komma fram i serieformat. Det funkar så klart som medium, och Marvel har därför gjort en deal med Netflix som säkert kommer bli ett problem för DC att konkurrera med ändå.
Men ja, åter till Arrow, som har en hel del problem, varav den första är huvudrollen. Där Stephen Amell faktisk verkar vara en ganska rolig kille privat, så är hans Oliver Queen skriptad som en riktig rövhatt. Arrogant, självcentrerad, dominerande, envis, barnslig, sexistisk, hopplös: you name it, he’s got it. Ju längre serien går, desto jobbigare blir Oliver. Han vill skydda ”alla”, men håller allt han tycker passar hemligt så att det konstant kan explodera i andras face. Han vill aldrig att kvinnorna i hans liv ska utsättas för fara, men kan under ca 50 avsnitt inte ens acceptera tanken på att Laurel eller Felicity vill börja träna självförsvar, och bli sedan upprörd över att de konstant blir damsels-in-distress och kidnappas för jämnan.
Diggle är oftats en motbalans till Olivers idioti, men lagom till säsong tre vill de ju i princip skriva ut seriens enda prominenta icke-vita karaktär för att göra honom till familjefar, och jag gav upp på serien innan jag fick veta om de skulle driva hans plot framåt genom den klassiska ”ha ihjäl hans familj”-tropen.
I början av säsong tre har man gjort sig av med Sara Lance, damslat Felicity i absurdum tills hon gått från mest intressanta karaktär till plattast, satt fokus igen på Lauren (som tyvärr spelas av den på kartongpersons-tråkiga Katie Cassidy), inte fått fram en bra antagonist (sådan miss efter att andra säsongen hade fantastiska Manu Bennett), samt värst: gjort Oliver så sexistisk och dryg att jag bara vill se Arrow utan Arrow. Jag ger liksom upp efter några avsnitt trots att lillasyster Thea Queens story äntligen börjar bli intressant, och lyckas därmed missa när Ra’s al Ghul vill tvångsgifta bort sin lesbiska dotter Nyssa till Oliver Queen så att han kan ta över League of Assassins (dö, manusförfattare, dö).
Nu kan man alltså tänka att jag är ute, jag har brutit mig loss och inte sett tillbaka, så varför angry-ranta om Arrow när jag så tydligt sagt att jag inte tänker se mer, aldrig vill se mer? Jo, för ”as soon as I’m out, they pull me back in”. Problemet med att läsa release-nyheter är att du kan läsa intressanta saker om serier du börjat hata.
Efter tre säsonger av klagomål om representation, så ska tydligen Arrow vara första tv-serien som castar en svart superhjälte som är gay. Komiker och skådis Echo Kellum ska spela Mr. Terriffic, och i denna inkarnation är han alltså gay, vilket han inte varit i serietidningarna. Jag ser detta bara som ett plus. Ännu bättre om han får ha en fungerande relation, och gärna med en annan svart man, eftersom fungerande relationer mellan svarta visas så sällan på tv, som om man är rädd att ett par ska få de övriga tio vita paren att mirakulöst bli osynliga. Sedan ska även Rutina Wesley (känd som Tara från True Blood) dyka upp i säsong fyra! Mycket troligt att hon spelar hjälten Vixen, som CW även släpper en tecknad serie om från och med slutet på denna månad.
Arrow behöver nytt blod, nya storylines, mindre fokus på Oliver och hans idiotiska relationer, mer icke-romans fokus på Felicity, fler icke-vita skådisar. Till säsong fyra ska alltså två svarta skådespelare få större story archs, Constantine (från nedlagda tv-serien Constantine) ska göra ett uppdykande, man kanske gör en crossover med Supergirl, och så vitt jag vet börjar serien med att Oliver Queen inte ens är i stan? Allt låter bra, vilket är jättemisstänksamt. Man har därför såklart även skrivit kontrakt med en annan kvinna att spela Olivers gamla flamma som kommer tillbaka, för att starta en ny kärlekstriangel mellan henne-Oliver-Felicity (jag visste att de skulle förstöra allt det bra med något fullständigt menlöst och frustrerande).
Det här sista låter ju precis som något som jag förväntar mig av denna serie, men frågan är om det är tillräckligt för att hålla mig tillbaka? Vill jag verkligen se det här? Antagligen inte. Kommer jag se säsong fyra? Antagligen.
Fan.