Den 8 december 1626 föds drottning Kristina på slottet Tre Kronor och antas till en början vara rikets efterlängtade prins. Trots misstaget utses hon till tronarvinge och uppfostras som en prins av Sverige och när hennes far dör tar hon över tronen. The Girl King tar vid när Kristina precis fyllt arton och officiellt krönts och är berättelsen om hur hon försöker styra sitt rike, göra Sverige till ett kulturens centrum, om de konservativa krafter som försöker kontrollera henne och om hennes förälskelse i hovdamen Ebba Sparre. Det är ett fascinerande fiktivt porträtt av en fascinerande historisk figur och Malin Buska gestaltning av den viljestarka, lynniga drottningen är lysande. Filmen är engelskspråkig, men många av skådespelarna är från Sverige och Finland och jag hade väntat mig att den skandinaviskt klingande engelskan skulle kännas klumpig och störig, men den fungerar överlag förvånansvärt väl.
The Girl King följer drottning Kristina under hennes regeringsperiod, fram till hennes abdikation och konvertering till katolicismen. ”You are the queen of a nation of filthy, primitive bears. They need to see themselves in you”, säger Kristina mor till henne och medan Kristina skildras som en god drottning när det gäller sådant som exempelvis militärstrategi och kulturreformer, är hon samtidigt en regent som inte riktigt förstår sig på sitt folk. Hon är fascinerad av filosofi, framförallt Descartes, som hennes rådgivare ser som kätteri och hennes längtan efter Europas nytänkande vetenskap skildras som tätt sammanvävd med hennes sexualitet och känslor för Ebba, som Kristina desperat försöker navigera samtidigt som hon pressas från alla kanter att uppfylla sin plikt mot sitt land genom att gifta sig och producera en arvinge.
Jag gillar verkligen The Girl King. Förutom porträttet av Kristina och hennes finstämda men turbulenta relation till Ebba (för övrigt borde alla par i historiska filmer ligga med varandra på en uppslagen, ovärderlig ockult Djävulsbibel), är den också otroligt visuellt vacker och har ett fantastiskt soundtrack. Kostymerna, framförallt Kristinas, är ursnygga och jag gillar verkligen att filmen faktiskt är inspelad i Finland och Sverige och därmed fångar det kärva nordiska landskapet som här får reflektera Kristinas vildhet och oböjliga ståndaktighet. Se den.